De får bli så.
Fast de har blivit mkt bättre, nu går de bra att få lyfta bakbenet. Hon har fått bara ta de lugnt nu dom här dagarna, vilat och skrittat om vi ridit (travat typ några meter för att känna) och hon har inte känts konstig minsta lilla. Så förhoppningsvis är de över om några dagar!
En förklaring: alltså benet går ju att lyfta på, bara de att de verkar ta emot då jag ska lyfta de högre. om ni förstår hur jag menar? :)
Men som sagt, förra året den här tiden så tackade vi för oss på tävlingsbanorna och jag tror de får bli likadant i år igen. Jag tar de här som en liten varningsklocka (inte för att jag egentligen kanske borde de) och ser fram emot nästa år istället. :) Nu kommer vi tare lugnt tills hon lyfter benet "som vanligt" och sen så kommer vi bara lattja på, som vanligt fast utan tävlandet :)
Kan va skönt och smälta de som varit för hennes del! Jag tänker på allt det psykiska för henne, hon har som sagt blivit en hel annan häst sen jag fick hem henne. Och mest troligt har hon mycket att smälta och de tar sin tid, och jag ger henne all tid i världen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar